I måndags fick jag en klump i halsen. Fast jag kände det på mig.
Ellen hade varit på arbetsintervju på fredagen, fått svar på fredagen, skrivit pappren på fredagen. Och på måndag fick jag beskedet. Ellen slutar efter 2,5 år på Balance. Min kära, kära kollega, en av mina närmsta. Ellen från fjällen som kom sättandes en aprildag. Ellen som bara var 20 år och som vi andra var så tveksamma till. 20 år, kan det funka i det här teamet? Är hon inte lite väl ung? Men vi föll snabbt för Ellen. Hon passade in som en pärla på pärlplattan. Jag läste henne ansökan ett år senare. På den tiden jobbade hon på OKQ8. I slutet av ansökningen stod det. "Nu är jag trött på att fylla baguetter med korv så jag hoppas på ett positivt svar från er". Jag förstår att hon kallades till intervju. Vem kan motstå den ärliga formuleringen?
Första arbetsdagen hade vi säljfrukost. Båda anläggningarnas säljare slöt upp i perosnalrummet för gemensam frukost och säljsnack. Ellen var ny liksom en kille från citygymmet. De ombads presentera sig. Och Ellen, som var yngst ställde sig ivrigt upp och bad om att få presentera sig först. Hon ställde sig upp, såg på alla, också fick vi veta vem hon var. 20 år från Ånäset minsann. Den andra killen satt ned, som kontrast.
 |
| summer is short, most of it rains away-hey-hey-hey... |
Ellen. Som jag ibland råkar kalla Älskling, för att jag slinter på orden och tror att jag fortfarande är hemma med Kostas. Som fixar och trixar och kan Excel. Som är så vän och lugn. Som är bäst på att baka och aldrig missar fredagsfikat. Som är lika förtjust som jag över röret med smarties som vi får från vår kaffeleverantör en gång i månaden. Fjällen som jag översätter låtar med när tristessen kommer krypande. Ellen som jag kan säga sjuka saker till utan att hon tycker att jag är dum i huvet. (eller hon kanske bara håller god min :) Och på måndagarna går vi igenom vad vi gjort på helgerna.
Och så har hon svar på det mesta som har med huden att göra. Och kommer det inget svar med en gång snurrar hon på stolen så att den är vänd mot mig. Och tittar snett uppifrån på en. Förblir tyst och stryker över nåt i kalendern med tipp ex.
Fasen vad jag redan saknar henne. Sjukt.