Date

Det var länge sen vi gick på restaurang sa Kostas. Ja, höll jag med. Så vi bokade bord på Niklas Mat- Niklas restaurang som heter just Niklas. Vi är båda lite förtjusta i honom efter hans trevliga program på TV. Vi piffade oss med kavaj, klänning och klackskor och tog tunnelbananen in till stan. Kl. 18 satt vi till bords.


Vi värmde upp med rött vin, ricotta- ost (blä) och svartrot (bränd och rå på samma gång). När servitrisen kom och frågade hur det smakade sa jag som det var. Den vågade ärligheten kommer med åren. Huvudrätten vann fler poäng. Ryggbiff med världens godaste pommes frites. Men efterrätten slog allt. En cheesecake i burk med fänkål i kalsmulorna som gjorde att dem fick lite lakritssmak.


Efter maten riktade vi med till Vassa Eggen för en dessert- drink. Vi ÄLSKAR Gin & yang. Det är Maries förtjänst. Tyvärr är det få ställen som gör den så att det gäller att passa på. När drinken var slut packade vi ihop och drog hem. Tant gillar att äta tidigt och gå hem tidigt, och somna i vettig tid. Idag jobbar jag.

Idag är det fredag och jag tog sovis till 9! Underbart! Jag var helt knäckt av trötthet igår. Då klev jag upp kvart i sex med tanken att servera min grek en kopp kaffe på sängkanten. Men eftersom han går upp en kvart före avgång (ibland exklusive snooze) fanns ingen tid. Jag klämde båda kopparna själv sem struttade jag iväg till tandis och lagade ett djupt, djupt hål. I förrgår var jag på stan och gjorde ärenden. Köpte skor som klämmer, en klänning till mig. (Tidernas tidlösa svarta klänning på rea) Och så köpte jag en romantisk mössa till Kosti. Säljaren var kalastrevlig och från Karlstad och kände igen mig! Så himla trevligt när folk ger sig tillkänna sådär.


Igår var det två år sen vår första date. Därav mössan. Det låg ett paket på dörrmattan och Kostis trodde först att det var en reklamflrsändelse från Peak Performance. Hihi! Han blev glad. Och halade upp tre röda rosor! Jag blev ganska förvånad för han är inte mycket för jubileer och alla hjärtans dag och sånt där. De står fint på bordet nu.
Nu är jag på väg till jobbet för Ellens avskedsfika. Jag har svart sorgeklädsel. Hejdå allra finaste Ruskprick!

Våran Ellen

I måndags fick jag en klump i halsen. Fast jag kände det på mig. Ellen hade varit på arbetsintervju på fredagen, fått svar på fredagen, skrivit pappren på fredagen. Och på måndag fick jag beskedet. Ellen slutar efter 2,5 år på Balance. Min kära, kära kollega, en av mina närmsta. Ellen från fjällen som kom sättandes en aprildag. Ellen som bara var 20 år och som vi andra var så tveksamma till. 20 år, kan det funka i det här teamet? Är hon inte lite väl ung? Men vi föll snabbt för Ellen. Hon passade in som en pärla på pärlplattan. Jag läste henne ansökan ett år senare. På den tiden jobbade hon på OKQ8. I slutet av ansökningen stod det. "Nu är jag trött på att fylla baguetter med korv så jag hoppas på ett positivt svar från er". Jag förstår att hon kallades till intervju. Vem kan motstå den ärliga formuleringen?
Första arbetsdagen hade vi säljfrukost. Båda anläggningarnas säljare slöt upp i perosnalrummet för gemensam frukost och säljsnack. Ellen var ny liksom en kille från citygymmet. De ombads presentera sig. Och Ellen, som var yngst ställde sig ivrigt upp och bad om att få presentera sig först. Hon ställde sig upp, såg på alla, också fick vi veta vem hon var. 20 år från Ånäset minsann. Den andra killen satt ned, som kontrast.

summer is short, most of it rains away-hey-hey-hey...

Ellen. Som jag ibland råkar kalla Älskling, för att jag slinter på orden och tror att jag fortfarande är hemma med Kostas. Som fixar och trixar och kan Excel. Som är så vän och lugn. Som är bäst på att baka och aldrig missar fredagsfikat. Som är lika förtjust som jag över röret med smarties som vi får från vår kaffeleverantör en gång i månaden. Fjällen som jag översätter låtar med när tristessen kommer krypande. Ellen som jag kan säga sjuka saker till utan att hon tycker att jag är dum i huvet. (eller hon kanske bara håller god min :) Och på måndagarna går vi igenom vad vi gjort på helgerna.
Och så har hon svar på det mesta som har med huden att göra. Och kommer det inget svar med en gång snurrar hon på stolen så att den är vänd mot mig. Och tittar snett uppifrån på en. Förblir tyst och stryker över nåt i kalendern med tipp ex.

Fasen vad jag redan saknar henne. Sjukt.

Det har knappats varit några uppdateringar här. Har inget att dela med mig av. Ingenting händer. Hösten är varm det kan ju inte kan ha undvikit någon. Jag svettas floder om morgnarna efter cykelturen till jobbet. Förra veckan försökte ja verkligen att cykla lugnt. Verkligen fin- åka. Långsamt och metodiskt. Jag gick i uppförsbackarna. Det hjälpte inte. Dagen efter cyklade jag i en tunn tröja och luftig halsduk. Det funkade inte heller. Det ser ut som att jag får börja duscha på jobbet. Cykling som är så hälsosamt och sparar in en massa hundralappar varje månad.
Typiskt. Svett på näsan och flytande smink, det finns värre saker, jag vet. Hejdå.