I telefonkön finns tid för allt.

Telefonkön alltså, inte telefon- kön. Jag har plats nr fem i kön hos Akademikernas A-kassa. De har inte betalat ut några pengar till mig, måste ta reda på vad som är fel. Jag var tydligen menad att bli en väntande person. Datorn är fortfarande i koma, idag går jag till svinen och skäller igen. Ber att få tala med direktörn, frågar hur de planerar att kompensera Hällen. Men först; date! Jag ska dricka sockerdricka med en man vars namn börjar på bokstaven O. Det ska bli spännande. Särskilt som vi bestämt oss för att förlägga denna fikasession mitt under rådande lunchrusch/lunchruch.

Jag har plats två i kön!

Det har varit innehållsrika veckor. Förra veckan gick Latjo-veckan av stapeln. Jag var på ensamt personligt besök på SVT.

Uppehåll- talar med A-kassakvinna.

Jo, besök på SVT. Jag gjorde ju en bejublad insats för SVT:s traileravdelning under min sista vecka på Globe Arenas och fick ett studiebesök som tack. Det var finfint, jag fick titta på studios, kostymförråd, grammofonarkiv, speakerinspelning med mera, med mera. Dessutom lyckades jag outa min halvarbetslösa situation och fick "jag ska ha dig i åtanke om något dyker upp" som svar. Lyckat besök.
På onsdagen drog jag med en tidig buss till Norpan. May-Britt mötte upp i grå gabardinbyxor. vi kånkade matvaror, besökte apoteket, fikade, besökte banken, Åhléns och Ica, lunchade på Charlies och hade kvalitetstid. Jag sov hos lovisa och Johan och fick förlja med Lovisa till landet, spana in deras 120 tackor, baggar och lamm, träffa hovslagaren och dessutom äta trevlig middag med hennes föräldrar.
På fredagen kom Ulle på besök. vi pinnade omkring på stan, käkade tacos, somnade tidigt. Ulle var i skolan under lördagen och sedan följde fest, dans sömn och besök på Liljevalchs vårsalong i nämnd ordning.
Nu har jag tusanimig inte tid att logga mer. Nu ska jag ringa försäkringskassan. Hej på ett tag.

Dricker champagne med Marie

Se ovanstående rad. Kan det bli bättre? Blekt, snöigt och iskallt ute, men Varmt, vänskapligt och bubbligt på Regent Street! Jej!

faster- lättad och lycklig

Det blev en dramatisk nyårsafton. Lille Theodor blev sämre av viruset. Jag vet inte hur mycket man bör skriva om sånt här familjärt inför "allas" ögon men det var riktigt, riktigt illa. SÖS byttes till Astrid Lindgrens och hela vår familj och Sandras familj höll alla tummar som gick. Mamma for till Stockholm och jag bestämde mig efter många om, men , velningar och gråtattacker att trots allt åka till Karlstad och vara lite social. Kunde ändå inget göra där jag befann mig.
På nyårsdagens förmiddag ringde min stora, braiga Storebrorsa och berättade att Lillen blivit bättre. Att han visat på ovanligt stark kämparglöd, att han sprattlade och tittade och förmodligen bara skulle bli bättre. Det nya året kunde inte ha börjat bättre. En enorm lättnad spred sig. På tågresan hem till Stockholm firade jag av det ena glädjesamtalet efter det andra med i korrekt nämnd ordning Pappa S, Majsan, Josefin och Ian. Theodor ska få mellannamnent Alexander, efter Alexander den store som enligt legenden visade på onaturliga krafter. Theodor Alexander är världens starkaste Söderkis.

Hällen är en fantastisk faster...

...hon tar nämligen med FastersÄlskling på Disney On Ice den 6 januari. Det är kanske den smartaste julklappen hon någonsing köpt, i hela sitt liv. I alla fall lär det vara den mysigaste. Hoppas på att barnet inte blir rädd för krabban Sebastian, att hon kastar popcorn på andra barn eller får för sig att springa runt hela Globen. Hon är sjuhelsikes snabb så det skulle kunna hända. Men skulle hon göra något av ovanstående så blir hon ändå förlåten. För hon ÄR Underbar.

Faster-pepp!

Den 7 december ska jag bli faster för andra gången. Pepp! Pepp! Förmodligen kommer bebisen komma tidigare än så. Det känns som om Sandra (min brors fru) har varit gravid i två år. Och helt plötsligt är det mindre än en månad kvar till lillan/lillen dimper ned. I love it! Underbart med ett till småfolk i familjen Sundholm. Faster-pepp, faster-pepp, faster-pepp!

Origami baby!

Att testa origami har varit ett av mina mål med den här hösten. Jag är så nöjd att jag äntligen har provat. Förra helgen vek jag två fladdermöss, en pumpa och en drake efter en instruktionsvideo som jag hittade på youtube. Fler instruktioner finns på www.foldsomething.com
På bilden syns lila fladdermus och blå drake. Och ja, jag vet att draken ser ut som en svan men snubben i videon lovar dyrt och heligt att det är en drakjäkel.

Ps. Skitviktig detalj är nagellacket som syns på bilden, köpt på H&M, heter "my favourite jeans" och är det snyggaste nagellacket jag någonsin sett på mina egna naglar. Så nu vet ni. ds

My hometown

Solen skiner i Kil. Det är kallt och fuktigt i luften. Jag har varit på vårdis och sniffat in vårddoft i näsan. Handsprit och golvrenöring. Skylt med texten "här handhälsar vi inte på varandra". En jäklig rethosta tvingade upp mig 2 timmar för tidigt i morse. Jag är seg och snorig.

Helgen som gick var förträfflig. I fredags sov jag som en gris. På lördagen bjöds Marie in på brunch. Jag köpte en dinkelbaguette på Stinas bageri, inslagen i vitt papper. Köpte en paine au chocolate också. Sen drog jag hemåt i morgonstund i basker med mitt bröd under armen och kände mig som en fransos. Jag bjöd på juice, baguette, skramlade ägg och kaffe med paine au... Sen gick jag och Marie på stan. Vi kollade nästan bara inredning och köpte presenter. Jag köpte finfin salt- och pepparkar precis sådana som min "idol" Elsa Billgren har. Jag köpte ett rosa bestickställ för ynka 19 kronor och en orange smörkniv i plast. Det blev också ett par utsökta vit/guldiga örhängen föresällande kvinnliga golfare från smyckesbögarna på Antikt gammalt & nytt. Mats och Tore. Jag kan knappast gå förbi där utan att köpa ett par ur fyndkorgen för 25 kr. Mina finaste favoriter är därifrån.

På kvällen kom Lovisa från Norpan och vi åkte strax iväg till Djursholm där Anna bor, vi pluggade på Poppius ihop förra hösten och har inte setts sen december. Hon är rolig, flamsig och 37 år. Vi fick caterad italiensk mat, skumpa och vin. Och en rundtur i den 400 kvm stora villan. Det var trevligt. Vi delade taxi hem med två andra gäster, en 33årig ingenjör och en 35+ig balettdansös som var så überklassdryg att det dröp i mungiporna på henne. Att folk orkar vara dryga, det är mot mitt förstånd. Vi somnade kl 02.00 och kl 7.00 gick Lovisa iväg till T-banan 1,5 timma innan hennes tåg skulle gå...
Under dagen igår umgicks jag med smashing West. Fast först bjöd jag Marie och Chris på samma brunch som dagen innan fast utan pain au... Emma och jag kollade in vaktavlösningen på slottet, hennes kille är löjtnant och var där med sina lumpare. Senare på eftermiddagen bjöd de in oss till uppehållsrummet för kaffe och glassbåt. Det var ett fint rum med oljemålningar, sora flaggor på skaft, tv, gammalt schackspel och statyett av Carl den 12:e.
Vid sjutiden åkte jag hem, men innan dess köpte jag två nr av situation STHLM: Skitbra tidning med Mia Skäringer på framsidan.
Jag har också städat upp unde rhelgen, tagit bort kontakter ur mina sociala nätverk, det känns fräscht!

ugglan flyger i skymningen

Nu är det den 1 oktober tänker ugglan när den sveper ned från Östre mot Norra. Klockan i kyrkan slår tolv slag. Det har blivit betydligt kallare. Därför har hon struntat i att plocka bort de minsta dunen i dag. Normalt plockar hon ett par per dag, särskilt under de hetaste av sommardagar. Men när hösten kommer låter hon fjäderskruden växa till sig rejält.

En gång i sommar har Ugglan badat, i fontänen i Tessinparken. Det var under den första veckan i juli, sommaren 2009´s varmaste vecka i Stockholm. Hon dök rätt ned efter den långa svettiga flygturen från Öhmans. Doppade hela kroppen och försvann sedan snabbt som blixten. Den enda som lade märke till det var en liten flicka i femårsåldern flankerad av en vuxen man i stora solglasögon och en pikéttröja med en stor, vulgär hästpolospelare på bröstet.
En äldre man låg och sov under ett träd i närheten med en flaska i handen.

Ugglan landar grasiöst i sitt näste på Öhmans tak. undrar vad Flickan och Pojken i 62:an gör. Det lyser blått från en skärm. Balkongfönstret är släckt.
Det sista hon ser innan hon lägger huvudet under den täta vingen är en vit limosin som tyst glider upp mot Odenplan.

återupplever föregående decenniet

Jag minns första gången jag fick en wow-känsla av musik. Det måste ha varit 1988. Jag var alltså fem år och stod framför teven som var vänd inåt så att man kunde se den från köket. Det var någon form av trackslista på SVT och Mauro Scocco sjöng om Sara. jag blev fast, så fast. Ian matade ganska mycket Ratata ur sin LP-stereo. Även den gamla dängan "lambada", Spin Doctors "Two princes"
Det var härliga tider. Det var så kul att vara en stor familj i en stor 70talsvilla. Vi bråkade, skrek och lekte, och åt, och blev vänner. Och Ian fick skit för att hon gick ut flera dagar i veckan. Och Mårten lade grunderna till sitt dåliga humör. Och min näsa började växa.
Idag har jag gjort följande tillägg i min låtlista ´"90" på Spotify.
Mauro scocco: nelly, Jackie
Orup: Som isarna när det blir vår
Kaoma: Lambada

ugglan sover

Såhär dags sover Ugglan. I skymningen kommer den att vakna av en ilsken väckarklocka. Ett sork eller en larv eller mask(om det har regnat vill säga) och sedan börjar ugglans natt. Lite puts av fjädrarna och så bädda boet innan kvällspasset drar igång. En timmas middag och sedan nattpasset, å så läggdags igen kring 04.30-tiden. det är tufft att vara uggla, och schemat måste följas om den inte wabbar. Ugglan på Öhmans har dock inga barn, han är singeluggla, unguggla. Uggla.
På Birger Jarlsgatan 62 är aktiviteten låg. Flickan sitter vid datorn och pojken tar en powernap, helt uggle-style. Kaffebryggaren står på och en macbook surrar från rummet. Pojken och Flickan har arbetat på det stora morgonbladet och Flickan har varit på Münchenbryggeriet för att rregistrera sig som rastlös akademiker med för mycket fritid. flickan har surrat med den där datorn och nån på en rörlig bild, igen. Hon lär sig aldrig. alltid steget före, aldrig hämmar hon, aldrig kliver hon bakåt. Alltid en massa strunt. Det enda hon verkar vilja göra är att åka söder om stan och jaga rätt på den där blonda Pojkvaskern som bara håller henne på halster. Lite synd tycker hon allt om sig. Men så har hon samlat på sig nya förhoppningar. Typiskt. Ugglan vrider sig i sömnen och lägger vingen över ögonen. Drömmer om feta larver på silverfat och vackra uggleflickor i vita fjäderskruder. De har allt en del gemensamt de där två, Flickan och Ugglan... Än en stund till får han sova, om tre timmar ringer väckarklockorna på Öhmans hustak.