ugglan flyger i skymningen

Nu är det den 1 oktober tänker ugglan när den sveper ned från Östre mot Norra. Klockan i kyrkan slår tolv slag. Det har blivit betydligt kallare. Därför har hon struntat i att plocka bort de minsta dunen i dag. Normalt plockar hon ett par per dag, särskilt under de hetaste av sommardagar. Men när hösten kommer låter hon fjäderskruden växa till sig rejält.

En gång i sommar har Ugglan badat, i fontänen i Tessinparken. Det var under den första veckan i juli, sommaren 2009´s varmaste vecka i Stockholm. Hon dök rätt ned efter den långa svettiga flygturen från Öhmans. Doppade hela kroppen och försvann sedan snabbt som blixten. Den enda som lade märke till det var en liten flicka i femårsåldern flankerad av en vuxen man i stora solglasögon och en pikéttröja med en stor, vulgär hästpolospelare på bröstet.
En äldre man låg och sov under ett träd i närheten med en flaska i handen.

Ugglan landar grasiöst i sitt näste på Öhmans tak. undrar vad Flickan och Pojken i 62:an gör. Det lyser blått från en skärm. Balkongfönstret är släckt.
Det sista hon ser innan hon lägger huvudet under den täta vingen är en vit limosin som tyst glider upp mot Odenplan.

återupplever föregående decenniet

Jag minns första gången jag fick en wow-känsla av musik. Det måste ha varit 1988. Jag var alltså fem år och stod framför teven som var vänd inåt så att man kunde se den från köket. Det var någon form av trackslista på SVT och Mauro Scocco sjöng om Sara. jag blev fast, så fast. Ian matade ganska mycket Ratata ur sin LP-stereo. Även den gamla dängan "lambada", Spin Doctors "Two princes"
Det var härliga tider. Det var så kul att vara en stor familj i en stor 70talsvilla. Vi bråkade, skrek och lekte, och åt, och blev vänner. Och Ian fick skit för att hon gick ut flera dagar i veckan. Och Mårten lade grunderna till sitt dåliga humör. Och min näsa började växa.
Idag har jag gjort följande tillägg i min låtlista ´"90" på Spotify.
Mauro scocco: nelly, Jackie
Orup: Som isarna när det blir vår
Kaoma: Lambada

ugglan sover

Såhär dags sover Ugglan. I skymningen kommer den att vakna av en ilsken väckarklocka. Ett sork eller en larv eller mask(om det har regnat vill säga) och sedan börjar ugglans natt. Lite puts av fjädrarna och så bädda boet innan kvällspasset drar igång. En timmas middag och sedan nattpasset, å så läggdags igen kring 04.30-tiden. det är tufft att vara uggla, och schemat måste följas om den inte wabbar. Ugglan på Öhmans har dock inga barn, han är singeluggla, unguggla. Uggla.
På Birger Jarlsgatan 62 är aktiviteten låg. Flickan sitter vid datorn och pojken tar en powernap, helt uggle-style. Kaffebryggaren står på och en macbook surrar från rummet. Pojken och Flickan har arbetat på det stora morgonbladet och Flickan har varit på Münchenbryggeriet för att rregistrera sig som rastlös akademiker med för mycket fritid. flickan har surrat med den där datorn och nån på en rörlig bild, igen. Hon lär sig aldrig. alltid steget före, aldrig hämmar hon, aldrig kliver hon bakåt. Alltid en massa strunt. Det enda hon verkar vilja göra är att åka söder om stan och jaga rätt på den där blonda Pojkvaskern som bara håller henne på halster. Lite synd tycker hon allt om sig. Men så har hon samlat på sig nya förhoppningar. Typiskt. Ugglan vrider sig i sömnen och lägger vingen över ögonen. Drömmer om feta larver på silverfat och vackra uggleflickor i vita fjäderskruder. De har allt en del gemensamt de där två, Flickan och Ugglan... Än en stund till får han sova, om tre timmar ringer väckarklockorna på Öhmans hustak.