Nu är vi tre, nu äntligen är vi en familj. Den 9/9 såg vår efterlängtade räka äntligen dagens ljus, eller kvällens mörker för hon kom kl. 21:52. Jag skulle kunna göra om det, igen och igen. Trots att värkarna gjorde så ont, trots att det tog en evighet innan narkosläkaren kom, trots att det tog 12 timmar av förvärkar och sömn i tiominuters intervaller och sedan 14 timmars förlossning. Kl. 8 på tisdagsmorgonen tog vi en taxi. Det blev inte mycket till frukost. Packade juicen, chipsen, yoghurt och festis och gav oss av.
Först fick jag träffa en barnmorska som såg mig djupt i ögonen och visade hur jag skulle ta värkarna. Hon undersökte mig och konstaterade att jag var öppen 4 cm. Efter två timmar fick vi komma in till barnmorska nr 1- Kajsa. Och så fick vi undersköterskan Maggan och en nyanställd tyst kvinna. Jag hade jätteont och var redan hungrig men fick inte äta, påbörjade där och då ett blåbärssoppe- beroende. Sen kom en doktor och la en epidural, det var skönt. Rena himmelriket med den kombinerat med lustgas. Epiduralen bedövade halva ansiktet och hela höger sida av kroppen. Detta är tydligen väldigt ovanligt men ofarligt. Jag fick en ny bedövning och kände mig som en bättre fikarums- diskussion, kul att kunna bidra till forskningen!
Efter detta kom en timma av paus, mer soppa. Vi drog på stereon och proggade lite Cornelis, smsade. Kostas pappa ringde och oroade sig. Sedan fick jag dropp. Hade ingen vidare koll, drog lite för djupa andetag lustgas och blev illamående. Fick träffa barnmorskan Lotta och nästa undersköterska, de var väldigt trevliga. Vi pratade en massa. Sedan blev jag nödig som tusan. Det var helt omöjligt att gå på toa. På 5 timar hade jag bara öppnat mig ytterligare 1 cm. Jag fick försöka på en potta och samtidigt hänga iett gåbord, körde ut Kostas och barnmorskan. När hon blev varse om att jag var skitnödig sa hon- ja men då är det dags att föda!

Det blev till att sticka hål på hinnan och så gick vattnet. Sedan fick Kostas avslöja att jag var öppen 10 cm. Det var nu jag fick spänna musklerna- i överkroppen. Jag kunde inte stå själv så min starka karl med de snyggaste fotbollsbenen i kommun fick lyfta ner mig på en pall på golvet. Pallen var en önskan från min sida, då hjälper tyngdlagen till. Det var här jag började önska att jag gjort flera sido- benlyft. Höfterna började värka, blev inte bättre av att ligga på rygg. Bästa ställningen var knästående med stöd av sänggaveln. Jag gnällde om mat och drack nyponsoppa, klämde och klagade, hängde på gasmasken och Kostas började febrilt springa med kalla tvättlappar. Jag strippade av mig nattlinnet i ren och skär jag svettas ihjäl- desperation och vips var kl 21:30 och barnmorske- Lotta var tvungen att gå hem.
I dörrspringan stod nästa gäng. En kvinna med dreadlocks som jag inte minns namnet på, en undersköterska och en student. De gjorde en "överlämning" som Tina skulle ha sagt. The basics, här är Helena, förstagångsföderska hon krystar och har provat det här och det här. Räkan var inte snabb. Jag kände hennes huvud en gång men hon drog sig tillbaka flera gånger. Kostas coachade, sköterskorna skanderade "kom igen, kom igen" och i slutet kom en sugklocke- man in och bedömde att det inte skulle behövas någon sug. Kl. 21:52 kom hon äntligen. Det gjorde inte så ont som jag trodde. Det stramade och sved inget. hon ploppade ut, och efter kom kroppen. Det var så häftigt när de la henne på mitt bröst. jag hann se en bit navelsträng och tänkte, det blev en pojke! "Ska vi vända henne så ni får se vad det blev"? Ja! Jag visste ju redan men inte Kostas.. "Se, en pojke sa jag". "Nej, en flicka ser du väl sa Kostas". Sedan klippte han navelsträngen.
Det är i den stunden som tiden står still. Det har även känts så sedan vi kom hem. Allt annat är oviktigt. Solen skiner, det vilar ett lugn i vårt hem. Vi kontrollerar att hon andas. Hon äter, sover. Vi går med vagnen. På BB stannade vi tis- lördag. Det var så skönt där, sköterskorna kom med flaskor var tredje timme, jag fick fylla på min tomma mage och de hade skorpor med ost och marmelad vid frukosten. Alla var snälla och hon var helt frisk, inte ens lite gulsot. 50 cm lång och 3125 gram. Vår tös, vår dotter, vår Räka, vår tröllonge.
Juni, Kajsa, Helena S. Gakios. Vackrast i världen. När vi kom hem boade vi in oss, städade lägenheten, ochvi fick blommor från mitt jobb! Kärlek.