Älskade lördag

Här sitter jag och göttar mig med en kaffe som dricks ur 32,5 år gammal kopp. Juni snusar i vagnen efter en riktigt sur morgon och mannen i huset sover. Han vägrar tydligen inse att det kroglivet sliter på en om man är 35. Klockan är 11:28. Det är knäpptyst. Kan höra klockan ticka och kylen fläkta, och bilar på avstånd. Det är lördag och jag har jobbat två veckor på Folkis. Eller Folksam som det heter på riktigt. Kollegorna är trevliga, lunchen i personalrestaurangen är god och mitt skrivbord är höj- och sänkbart. Och istället för ett vikariat blev jag första dagen erbjuden en tillsvidareanställning. Jag har det så bra. Om en stund ska jag iväg och titta på en cykel i grannskapet. Håller tummarna för att den är bra. Undrar vad som ska ske mer i helgen. Jag hade tänkt mig ett träningspass på förmiddagen men Juni klev upp 05:30 och vägrade sova förmiddag så det blev inställt. Så himla typiskt. Nu får jag försöka dra mig dit i eftermiddag och det har jag ingen lust till. Om jag inte äger en cykel då förstås...

Hello and goodbye

Det är sjukt. Det har hänt så mycket sedan jag skrev sist. Jag har sagt upp mig, kastat in handduken, och börjat ett nytt jobb. Ett jobb som gav mig så många fördelar att jag inte kunde tacka nej. Som kontorstider t ex, och kollektivavtal. Jag har ju letat ett tag, så Joel var inte direkt förvånad när jag klev in på hans kontor, stängde dörren om mig och sa upp mig. Av en händelse stod jag just då och vek handdukar så jag hade en med mig i handen som jag faktiskt kastade på hans skrivbord sen. Så jäkla vitsigt va? Den senaste månaden har gått åt till att tänka på nya jobbet och föreställa mig hur det skulle bli att lämna kära B. Vad jag kommer sakna medlemmarna och min übergrymma kollegor. Balance är faktiskt väldigt skillfulla när det kommer till att hitta fin personal.


Sista dagen bar jag sorgklädsel, svart, och bjöd på kladdkaka. Jag tömde mitt skåp, satte autosvar på mailen, la över mina ärenden på killarna och mös allmänt.


Lämnade in namnbrickan och lät pennorna stå kvar i stället. Torkade av bordet och gick igenom mail-mappen "beröm och trevligheter" där jag sparar fina och roliga brev.


Jag fick blommor av Balance...


Och tulpaner av tjejerna på barnpassningen och världens finaste kort och då var jag jättenära tårar. Då och ungefär 5 gånger till under dagen.


Den morgonens Metro hade gym-selfies som headline på förstasidan. Jag tror att det var ett tecken på att jag skulle lämna. Min tid hos kvargens folk var över. Tyroler-strumporna som lyfter skrot och Better Bodys-byxorna fick från och med idag klara sig utan mig.


Jag har jobbat på Balance i 5 år minus föräldraledigheten. Men bara i 2,5 månad med de här herrarna. (Förutom Joel då). De har varit helt fantastiska. Nu återstår det bara för mig att bli medlem. Stödmedlem troligtvis. Bye, bye Balance!💜💜💜

Delmål uppnått

Om jag minns rätt skrev jag om ett mål jag hade för 2016.
Det löd "gå på lokal eller liknande minst en gång i månaden". Detta inkluderar umgänge och aktivitet, typ restaurangbesök, fest, bio och så vidare. Målet är uppnått! Idag träffade jag Ulle i stan och gick till slottet för att se "The Lilian look", utställningen om prinsessan Lilians klänningar. Den var rolig att se men alldeles för liten. Ca 30 klänningar i ett litet rum var det. Biljetten gällde i hela slottet påstod de i entrén. Men vi blev sedan varse om att den inte gällde Livrustkammaren där de förvarar spiran och äpplet och kronan. När vi sedan inte hittade Skattkammaren struntade vi i kulturen och gick till Zara och köpte kläder istället.


Efter diverse fynd mötte vi upp Marie och Carro på taverna Brillo. Det blev gapskratt, vitt vin och chili- pommes. Hundarna var med och vi hade riktigt lajbans. Så länge sen vi träffades samtidigt!
Delmål uppnått alltså.
God natt

2016

2016. Det låter tufft, lite vasst, på ett koolt sätt. Särskilt om man säger tjugosexton och inte tjugohundrasexton. Året firades in hos Babis och Cissi tillsammans med två andra par. Vi var 8 vuxna och 9 barn. Barnen betedde sig ypperligt. Juni sov i vagnen i badrummet. Två killar spelade tv-spel, tre tjejer spelade något som hette bajs- spelet och två tvååringar gick på vår lögn om att efterrätten- Gino- egentligen var gratinerad fetaost. Det var en trevlig kväll. Jag var snacksansvarig, hade köpt fyra påsar. Och så hade Babis råkat köpa tre till. 7 påsar! Mitt inre monster hoppade av förtjusning. Konstigt nog gick det bara åt 2,5 påse. Just nu, kl 20 på nyårsdagen ångrar jag att jag inte smugglade med en hem.





Men! Voila! Jag lyckades trolla fram en liten ostbricka av rester från julens mathandling. Snart börjar Gentlemen och Gangsters och så har jag Fröken Frimans krig 2 kvar att se, lyx!





Här är jag med spexigt leende och min vackra familj. Vi önskar oss en del inför 2016. Eller som en vän på Facebook skrev, önskningar kan slå in men man måste jobba en hel del för dem. Jag önskar att Kostas ska hålla sin kropp hel, just nu har han ont i ryggen. Jag önskar förstås god hälsa åt alla. Vi önskar oss minimalt med vab- dagar och att Juni lär sig äta ordentligt på föris. Vi önskar oss en semester i Grekland- den är helt klart genomförbar. Och så önskar vi oss faktiskt en snällare värld med mindre hat, krig och djävligheter.

julklappsleken

I år skrällde jag inte i julklappsleken. Tyvärr. Förra året bytte jag i sista sekund ut sockervadds- maskinen som jag själv köpt mot en liten högtalare med pappa. Han var sur och ville inte alls förstå att hans Nokia 51-någonting inte kan anslutas till en sådan form av högtalare. Att det överhuvudtaget är omöjligt att hans lur från medeltiden ger ifrån sig något ljud förutom sms/ringsignal alls.

Hursomhelst. Mamma hotade med att inte vilja leka leken just pga det opassande i att ge bort sockervaddsmaskin. Hello! Sockervadd! hur kan man inte gilla det?

I alla fall.... det blev av. Kostas vann en liten ljusslinga, jag vann 3 Harlequin- romaner som pappa köpt. Jag frågade om han hade varit på ICA men han hade hittat dem på Akademibokhandeln. Den ena påstods legat etta på New York Times best book- lista så, kanske värd att läsa. De andra två tror jag tyvärr kommer gå till den lokala bokbytarlådan på just ICA.
Mina paket var ändå överlägset bäst. Sandra vann min "mera Vego"- kokbok som jag själv så badly want. Mamma vann mitt reflex-kit. En supercool reflex- spray som bara syns när bilarna lyser på en och två fina lampor som man hänger på jackan så att man syns bra i mörker.
När vi kom hem på julaftonskvällen bytte jag och Kostas paket. Han fick en massage- kudde till sin karga rygg och jag fick två (!) parfymer och en pyamas som är så skön att den nästan inte känns.

Julen i övrigt var god. Jag slumrade i soffan till Kalle. Sandras sillsallad var jättegod och Theodor slog in sina egna saker i julklappspapper. Mårten fick ett tummat ex av tidningen Goal exempelvis. "Ja, jag ger bara bra paket" var Theodors kommentar till detta. På kvällen stuvade jag in min familj i golfen och åkte hem i mörkret. Jag som annars gärna åker kommunalt vid högtiderna. Särskilt fint är det att åka t-bana mellan gamla stan och Slussen.

Nu är det snart nyår. Vi ska fira med en hög människor hemma hos kompisar. Nu ka jag smsa och styra upp menyn.
På återskrivande. Hejkon

God Jul

Fotbollsgranen med Zlatan och Hammarby-hjärtan.

Vår jul-en i kruka med Weise, gröna kulor och en liten tomte.

Tomten med Theodors julklapps-innebandyklubba.

Röj från morgon och kväll! God Jul!

Säkert jultecken

När en äter en halvtaskig whopper vid ett ståbord (!) på centralen efter att ha bränt 1500 kr på kläder som en eventuellt ska ha på juldagsfesten. Men! Jag köpte en fin julbukett och enris på Hötorget. Hötorget är gediget, en sån trevlig plats i Stockholm, trots att försäljarna är alldeles för ihärdiga och alla säljer samma prylar. Nu ska jag jobba och sen hem. Mamma och pappa kommer idag!!!

Det här med pepparkakor

Så länge jag kan minnas har jag älskat att baka pepparkakor. Det var en sån där magisk grej man gjorde inför lucia. Nynnade på Lusse lelle och myste över att det bara var 11 nätter kvar till jul. Men det var ingen omedelbar glädje när det vankades bak. Nej förstår ni, enligt receptet skulle degen bakas, lindas in i folie och "stå till sig" över natten i kylskåpet. Receptet var mormors och hon hade i sin tur fått det från någon kokbok eller liknande för pepparkakorna kallades Tryggers pepparkakor. Den där Trygger måste ha varit en tråkig krake. Degen var nämligen beige/grå och smakade nada. Jag minns tydligt ett år då jag fick baka med pappa. Han insisterade på att denna första pepparkaks-kväll skulle vi enbart baka hjärtan. Han tyckte väl att hjärtan är vackrast. Men vilken besvikelse det var för mig. Inga grisar, gummor eller granar. Bara hjärtan. Och det var ju pappa som bestämde...





(Årets pepparkakshus gräddas)
När jag kom upp i tonåren basade jag över allt julbak och bakade den där Tryggers deg alldeles själv. Insåg att den inte smakade något och gick över till Kongos mammas recept som fick namnet Monika Nilssons pepparkakor. I vuxen ålder har jag faktiskt köpt deg. Den är ändå ganska god, för vem pallar att göra egen, köpa tusen olika kryddor och stå och massera och knåda den bruna klumpen? De senaste tre åren har jag gett tusan i pepparkaksbak helt och hållet. Jag köper eventuellt en deg och gör stora hjärtan för dekoration, och som i år, för att göra eget pepparkakshus. Det finns nämligen en sorts kakor i affären som står över alla andra pepparkakor i världen. Det är Nyåkers. Har du Nyåkers behöver du inget annat. Det tackar jag mamma, pappa och moster Kajsa för. Allt i jämförelse är värdelöst.


Nyåkers


I år gav jag mig på en utmaning. Jag printade ut en mall på ett hyreshus från nätet och skar ut bitar, gräddade och satte ihop med Limpistol. Fatta att jag är med limpistol! Köpte en på Panduro och känner hur jag klättrar i pysselkretsar. Dekoren består av kristyr, gelatinblad till fönster, silverkulor samt vita snöflingor som jag köpte för en krona påsen på Ica efter jul förra året.


Så här ser det ut. Två våningar med port och balkong på ena sida . Jag är väldigt nöjd faktiskt. Och givetvis har jag skrutit om det på sociala medier.

sjuka familjen

Alltså scheisse. Jag har influensa. En vecka på jobbet hann jag med innan den slog till med full kraft natt till söndag. All sjuka började egentligen förra fredagen med att Juni fick feber, som någon dag efter gick över i magsjuka. Kostas hade en feberdag mitt i allt det där också. Juni blev långsamt friskare och Kostas åkte på en annan typ av magsjuka. Själv hade jag bara magknip. Men så natt till söndag fick jag feberfrossa, ont i halsenoch tryck över bröstet. Igår gick jag därför till vårdcentralen i hopp om att jag kunde ha streptococcer så att jag kunde få pencillin och bli frisk snabbt,  men det hade jag inte. (Ledsen smiley)
 Totalt har familjen varit sjuka i 13 dagar nu. Idag är febern nästan obefintlig men jag har ingen röst och halsen gör jätteont. Just en snygg start på min fortsatta karriär. Tydligen var hela teamet på jobbet sjuka. Sjukt.
 Jag har roat mig med att se hela julkalendern. Den är svinbra enligt min åsikt men jag läste i tidningen att det var många föräldrar som rasat över den. Det är klart att det ska rasas så fort något inte faller folk i smaken. Nu ska jag se dagens avsnitt.
 För att göra det hela ännu värre insåg jag precis att jag glömde min brorsons födelsedag i måndags. Jag hade redan firat honom. Men ändå. Man ringer ju!

Fick plötsligt...

Ett kreativt, juligt rus... Jag vet vad jag ska köpa till Tyra och hur jag ska slå in paketen. Kom på att jag kan ha paketen som pynt innan julafton. Jag har köpt julpapper och årets julgranshänge och kom i håg att köpa kakao i affären. Om Juni bara vill somna ska jag starta projekt *baka pepparkakshus. Det ska bli ett hyreshus. Hämtat en mall från nätet, hoppas att det blir bra.


Inte alls arrangerat.

Rådjuret följde med mig hem från TGR för en tid sedan. Hen stod alldeles ensam på hyllan och sa; -Hällen, ta med mig hem! Jag kan bo i din kökslåda tills julen knackar på. Mitt hjärta veknade och jag betalade 30 riksdaler för stackaren och gick hem.