Dopet

Jag har ju inte sagt ett knyst om hur dopet var. Det var fantastiskt. Vi började kl 7 på morgonen då vi fick nycklarna till lokalen. Jag, Kostas och pappa ställde i ordning bord, fyllde kylen och dukade. Pappa och Kostas fick dessutom åka på en kompletterings- shoppingrunda. Jag åkte hem och gjorde mig snygg och klädde på Juni som hade vägrat att sova sin förmiddagslur. Vi kom i väg till kyrkan och fick gå in och förbereda oss.


Så här ser kyrkan ut. Längst bak men ändå.


Så här såg Juni ut. Eftersom hon kan gå blev det inte någon traditionell dopklänning, då skulle hon ju inte kunna röra sig fritt. Det blev den här gräddbakelsen från NeXT istället. Kattskor och ljusrosa strumpbyxor. Så fin!


Jag tycker att prästen hade lite väl bråttom men ceremonin var väldigt fint. Sofia och Georgios- Junis gudföräldrar, var med längst fram. Juni sa inte ett knyst, så himla duktig var hon. Ian läste en dikt- Lyckans minut och mot slutet sa prästen att han skulle överlägga med fadern. Man skulle ju kunna tro att det var Gud han syftade på men det var ju förstås Kostas. Det gjorde det förstås omöjligt för Kostas att banga så han drog fram gitarren och en pall och rev av "utan dina andetag" av Kent. Det var så fint att jag fick bita mig i läppen. Hela ceremonin var så egentligen. Sandra var fotoansvarig och det finns bara en enda bild då jag inte har blicken uppe i vädret. (För att undvika gråt). Jag blir knallröd och fläskig och svullen när jag gråter.


Dopfunten.



Festen blev också trevlig. Tyvärr tog vi inga foton då. Smörgåstårtorna var goda och mamma har aldrig bakat så goda bullar förut. Mina cookies blev också en succé. Juni fick massor av fina paket, bla den här praktiska ryggsäcken med avtagbart band. Så praktisk! Ja det var nog det hela. En minnesvärd dag.

30 days to go

1 november idag. 30 dagar kvar av föräldraledighet. Jag funderar på vad Juni och jag ska göra med de dagarna...? I onsdags besökte vi Kulturhuset och deras rum för barn med mina kompisar Caroline och Hanna, och deras små, Nellie och Charlie. Det var ett litet rum med mjuka luddar, massor av böcker och en mini- rutschkana. Juni gjorde som hon brukar göra. Röjde runt, satte sig oblygt i två totalt främmande kvinnors knä och lät dem läsa böcker för henne. Jag börjar fundera på om det har blivit något fel med vår anknytningsprocess. Trevligt hade vi i alla fall.
I övrigt har det inte hänt så mycket. Vi har hängt på gymmet och Juni har hängt på min höft. Så här:


Det är så opraktiskt att greja med ett barn på höften... Jag känner mig faktiskt ganska klar med vara hemma- livet nu. Det ska bli skönt att umgås med vuxna på dagarna nu. Eller så kommer jag sakna henne som en tok. Idag är det söndag och jag ska till stan och shoppa helt själv! Om jag hittar det jag behöver kommer jag att njuta i full grad. Göttigt!

uttråkad ut tråkad utråkad

Helvete! jag har så tråkigt. Också är jag hungrig. Juni sover, jag dricker lätt mörkrostat kaffe och ska ta ett ägg till. Blev ingen lunch över till lilla mig efter gårdagens middag. Varför? Jo för att middagen var för god. Sallad med svarta bönor, sötpotatis och halloumi.

Av någon anledning brukar jag blogga när jag har tråkigt. Igår fick jag för mig att läsa en massa gamla inlägg. Jag gick jättelångt bakåt i tiden. Till mitt första inlägg. Till hösten 2008, jag utnämnde 2008 till mitt förodligen mest intressanta yrkesliv so far. Det var mässor och "bakom rubrikerna", personalfest med Expressen och jobb med Nutidsorienteringen. Den anrika tävlingen är förretsen nedlagd nu. Synd.

Nu vaknade Juni. Vi bör äta lunch och gå till öppna föris. Har ingen lust. Ingen lust till någonting.
På föris släpper man ned sitt barn på golvet och inspekterar leken. Man nickar artigt åt några föräldrar och efter en stund tvingas man föra en stapplande dialog om ålder, namn, längd, vaccin, bostadsförhållande och så vidare. Men, kanske kan jag hitta någon kompis där idag?

Eller köpa lunch! Kaffe finns ialla fallalldeles säkert.

Hejdå. //Uttråkad med hopp omräddning

Avsmakningsmeny

Ikväll har vi varit i grannporten och firat faster Sofia som fyller 36. Vi dock Boeuf boringjohn och potatismos och sen världens efterrätt med kaffe. Trevligt var det. Igår var vi i Hässelby på en housewarming- middag hos en familj vi känner. Det betyder alltså två lyxiga kvällar av att slippa laga mat själva! (Plats för emoji-V tecknet) Nu är klockan tio och jag har dukat fram kvällens avsmakningsmeny. Två nya snacks ska vi smaka. Lantchips med smak av chili. Den säljs endast i 100 g- påsar. Riktigt goda! Den andra nyheten visade sig vara ett polskt chips med ostsmak. 30 gramspåse som jag klickade hem från Mathem.se tidigare i veckan. Ingen hit alls. Sen har jag köpt klassikerna sourcream och grill i 40 gramspåsar. Hittade dessutom två fina snacksbehållare i papp som festar till det lite. Fet ätardag idag!

Ska bli röjjig igen

Det här veckoslutet har jag haft en sådan lust att gå ut. Klä upp mig, äta ute, dricka drinkar, kanske till och med dansa! Ha massor av läppstift så att glaset blir kladdigt. Känna mig ohipp bland hippa kids. Promenera Kungsgatan upp och ned. Dricka vin med Ulle.

Förra fredagen var jag och Sandra på bio på Medis och efter den tog vi ett glas på Ljunggrens på Götgatan. Det låg en sån härlig stämning i luften. Sensommar på söder, alla passar på medan solen ännu är uppe, massor av folk. Fredagsfeeling! Hade kunnat stanna hur länge som helst men varken orken eller plånboken höll.

Jag har börjat se fram emot att börja jobba. Trodde inte att det skulle hända. Juni är ganska intensiv nu trots att hon är väldigt snäll. Några timmar in på dagen blir hon jätteklängig och jag får laga middag med henne på höften. En-arms-köttfärssås blir det ibland. Varning för extra stora lökbitar och otinade köttfärsklumpar.

En skön grej med att vi båda jobbar igen i januari är att inkomsterna går uppåt. Jag har tagit ut ca 4 föräldradagar per vecka under året vilket ger mig ca 8000 efter skatt. Kostas försörjer oss alltså, och det känns lite märkligt. Även om det är helt självklart. Men liksom att be om pengar för att jag ska luncha med en vän eller köpa en tröja. Känns som att vara 15 igen. Vad det här inlägget egentligen skulle handla om är att jag skulle vilja bli en lite roligare version av mig själv. Om jag orkar, och hinner.

 SKA JAG;

* Gå ut och äta oftare

* Träffa vänner och familj oftare

* Ha läppstift varje dag för det får man om man är över trettio- valfri färg ska tilläggas, önskar mig ett plommonlila just nu.

* Gå i klackskor ibland

* Gå ut på lokal minst en gång i halvåret

Se där..............................................................>>>>>>>>>>>>LÄPPSTIFT

Dopsamtal

Vi var på möte med prästen inför Junis dop i lördags. Vi kryssade mellan ett inte alltför glatt brudpar som stod på tröskeln och fotograferades för att komma in i kyrkan. Bruden gav oss onda ögat men vad hade vi för val, prästen hade kallat oss och vi fick inte gå in genom sakristian. Prästen tedde sig något omodern. Jag hade frågor om huruvida det gick att ta in något ortodoxt i gudstjänsten (svenska kyrkan är ju ändå väldigt öppna och tillåtande?) Men det gick då rakt inte! Och då sade sig prällen ändå kunna både hebreiska och gammelgrekiska. Nä nä, mutad präst i ortodoxa kyrkan eller gratis prälle i Svenska. Det fick bli svenska ändå. Vi har valt trygga Räkan som psalm och så ska vi sjunga bönen "Gud som haver" med Blinka lilla stjärna- melodin. Annars blir det nog en väldigt klassisk ceremoni med faddrar som håller reda på dopljuset och sådär. Jag har svårt att tro att Fjunis kommer hålla sig still. Och tyst, nä. Kul ska det bli i all fall. Maten har varit ett omdiskuterat ämne. Dopet är kl 12 alltså blir kalaset kring lunch. Vi har valt det säkra kortet smörgåstårta trots vilda protester från
1) Babis- som tycker att vi ska grilla souvlaki till 45 vuxna. Oh yeah?
2) pappa Sockan- som vill att vi köper hel rostbiff på grossistaffär och serverar med bröd, feta, oliver och varenda småplock man kan tänka sig.
Vi har gjort en kompromiss. Babis har ingen talan alls och Sokratis har hittat en vän till familjen som jobbat med catering och ska handla och tillverka smörgåstårtorna åt oss. Det är ju väldigt snällt.
Mamma har också bidragit med tips och oroliga suckar om kaffebryggares existens i festlokalen och, återigen- smörgåstårtor som ska hinna beställas i tid.


Själv har jag roat mig med pyssel. Exempelvis har jag köpt 2,7 kg godis och fördelat i 50 små papperaskar.


Dessa har jag sedan slagit in i kulört papper och förseglat med sidenrosetter. Det ska ligga ett paket på varje tallrik. Sen har jag gjort små vimplar i samma papper som jag ska sticka i de ca 70 chokladbollarna som ligger i vår frys. Jag hoppas de får ligga kvar där, jag har nämligen gått in i ett nästan sjukligt ät- beteende den här veckan. Kan bero på överslag pga 36 dagar på raken utan socker, chips, glass und so weiter. Målet var att hålla mig från 3 aug till 26 sep. Föll på mållinjen den 6 september. Tur det, jag hade ju lika gärna kunnat snubblat den 6 augusti.

Semestersummering

Det har nu gått ca en månad sedan vår gemensamma semester tog slut. 6 långa veckor av varnnan dags- sovmorgnar, kvällar med säsong 6 av Game Of Thrones och möjligheten att kunna duscha utan att ha en Juni i gåstol i badrummet är över. Vi inledde sommaren med en längtan till Grekland. Det blev dock inte mer än en längtan eftersom priserna skjöt i höjden. på grund av det förskräckliga vädret. Vi hade ändå en trevlig start på semestern-en traditionellmidsommar. Jag tror att det var 11 grader varmt och duggregn hela dagen. Vi firade hemma hos våra kompisar Babis och Cissi som har tre barn och radhus med grill på baksidan. Jag hade förberett souvlaki av 2 kg fläskkarré som Babis sedan fick grilla och det smakade bra kan jag tala om.

Vi tog en massa fula gruppbilder men de kan jag ju inte visa här heller. Så det får bli min midsommarselfie istället. Kransen plockade jag ihop i diverse diken och knöt ihop. Det är kul att göra kransar, synd bara att de är så satans obekväma att ha på sig. 

  Första veckan av semestern var jobbig. Jag var så uttråkad att jag höll på att gå itu. Som tur var ersattes det av se fram emot- känslor när det började närma sig "hemresa". Vi tog bilen och åkte till Visten. Första långfärden med bil och otroligt nog Junis första gång i Värmland. Vi har haft lyxen att ha mamma och pappa på besök flera gånger under året så vi har liksom sluppit att åka hem. Väl vid Visten delade vi stugan med Ian, Mathias och Tyra. Och så kom mamma pappa och brorsan och company på middag två kvällar. Det var fint att hänga med dem. Vi hann också med ett besök till min bästis Josefin och hennes familj som jag brukar skriva om ibland. 

En annan höjdare var bakluckeloppis på Solvalla. Jag tog med mig Tina i framsätet och en massa kläder och skor i baksätet till Solvalla en söndag och gjorde affärer. Det var jättekul och folk var helt galna och började slita i våra trasor innan vi hunnit få allt på plats. När det kom till "mina" saker var det många män som slet i Kostas fotbollsskor. De gick till slut till en finsk 12-åring till reducerat pris. Min hatt (push- presenten som jag köpte till mig själv förra året) var också populär men konstigt nog blev den inte såld. Det kanske var ett tecken, är det meningen att jag kommer känna mig bekväm i den i år istället?  

Mariehamnsresan tänker jag inte skriva om, det har jag redan gjort. Det var ju en flopp. Blir inga mer finlandsresor med färja för mig.

Ian och Tyra kom i månadsskiftet juli/aug och stannade fyra dagar. Vi hade så mysigt. Tyra kallar Juni för sin lillasyster, Vi var i Mulle Meck- parken, promenerade runt i gamla stan och åt lunch på Vigårda. Och så myste vi inomhus. Och prataprata- pratade. De hade med sig en massa fina saker till Juni. Det är fortfarande väldigt få plagg och leksaker som vi behövt köpa till Juni. Vi har fått ärva så mycket fint, speciellt av Tyra.

Svensklärarinnan läser för sin systerdotter om djuren på bondgården.

Har plockat blåbär i friluftsområdet i sommar också. Två liter tog ett sommar i P1 att plocka. Sen kokade jag sylt. Det räckte till 3 burkar i barnmatsstorlek. Det var faktiskt sprättlätt.

Vi hann med en date också! För att vi har världens snällaste barnvakt- Sandra- som ställer upp och leker och matar och tröstar så att vi kan få göra saker på tu man hand. Den här kvällen, semesterns sista- åt vi grillbuffé på Bockholmen som ligger i Bergshamra, ute vid vattnet. Den här bilden får illustrera kvällen. Vi tog kort på oss själva också såklart, det är ju sånt man gör nuförtin, men det går ju inte heller att visa hur som helst. 

Jag kanske borde berätta om den här damens framsteg också. Hon utvecklas så fort nu så det känns som att det händer något varje dag. Tack vare vår spännande diskmaskin lärde hon sig ställa sig upp själv och med tiden utan att hålla i sig. Hon har lärt sig göra sakapende-high five på grekiska. Hon vinkar och hon pekar (oftast) på rätt person om man frågar var någon är. Hon ljudar ma-ma-ma-ma-ma och så en massa annat snack som ingen förstår förstås. Förutom något som låter som "titta"! och för ungefär en månad sen tog hon sina första steg.

Nu går hon för fullt. Och i morgon blir vår lilla räka 1 år! Stoppa tiden, snälla!

idag för ett år sedan...

...hade jag börjat få förvärkar. Tidigare på dagen hade jag spankulerat runt i centrum och muttrat och varit sur. Sur och tung. På kvällen satt vi i TV- soffan med varsin dator i knät. Vi var välsötsugna somvanligt och kom överens om att öppna en varsin av festisarna som jag hade köpt på jobbet och sparat så länge. (jag hade 20 kronor innestående på mitt kontantkonto som man kan handla frukt och dylikt med)  Och det var då förvärkarna börjde komma på riktigt.;
http://enkilojagare.blogspot.se/2014_09_01_archive.html#1278616680637162552
Jag tror att de där förlossningsfestisarna var avgörande för att Räkan skulle börja knacka på ytterdörren.

Kommer köpa festis nästa gång jag är gravid också. Om jag har lyckan att få bli det.

Jag måste köpa en vattenfast mascara

Vi ska döpa Juni snart. Kyrka och lokal är bokat. Dekorationerna är under tillverkning och inköpslistan har skrivits. Vi ska stå längst fram i kyrkan. Juni i sin vita klänning i någons famn. Vi ska sjunga Tryggare kan ingen vara. Och Ian ska läsa dikt och Gudföräldrarna får hålla i dopljuset. Längst fram hoppas jag att alla barnen ska sitta, alla som jag tycker så otroligt mycket om. Kusinerna, och våra vänners barn. Och så kommer prästen fråga vad barnet ska heta och hälla vatten på hennes huvud. Och jag kommer bita mig i läppen och det kommer bränna under ögonlocken. Ansiktet kommer bli flammande rött och det kommer brinna i mitt mammahjärta.

Jag måste köpa en vattenfast mascara.

Årets löpsedel!

Juni och jag var tidigt ute och traskade i morse. Vårt första stopp på vägen var hos min sjukgymnast. Det gick bra för mig, värre för Juni som i sin upphetsning över en vackert gul kettlebell på 8 kg råkade välta den över sin tumme. Jag hatade mig själv skapligt mycket sen, men det gick bra.


Humöret steg avsevärt när jag fick syn på denna löpsedel! Årets kanske mest lockande löpsedel i mitt tycke. Jag har nu lusläst artikeln och det ligger till så här. De har undersökt antal kalorier per 100 gram, salthalt per 100 g samt fett, proteiner och kolhydrater. Jag tycker att de lyckats undersöka ett brett spann av sorter. Allt från Doritos och Pringles till Estrella och OLW:s klassiker. Och så en av mina favoriter, naturchips med gräddfilsmak. 27% fett, och 500 kcal. "Riktigt tunna chips gräddfil och rödlök" vinner när det kommer till kalorier- 480 samt fetthalt 23 g.


Chipsfakta-rutor borde vara vanligare i våra tidningar. Perfekt hopkok av artikel en fredag. De måste ha haft ganska svårt att fylla en hel tidning...?