Idag var det sån där hög höst- luft. Och det luktade nånting i trappuppgången. Det luktade som ånga från stora rostfria potatiskärl i en kantina. Det doftade portionsförpackningar med smör som legat framme i solen en stnd. Det luktade ren, väl ursköljd disktrasa. Överkokta makaroner. Mellanmjölk i 40-litersförpackning. Det luktade skolmatsal. Och plötsligt transporterades jag 20 år tillbaka i tiden. Jösses, 20 år! Då vi gick (om man var häftig utan jacka) till matsalen och ställde oss på led innan vi gick in i matsalen. Man hade sin bestämda plats. Två personer var alltid dukvärdar och fick gå 5 minuter före. Eller som i högstadiet då man tog egen bricka och köttbullarna var seniga och det bästa man kunde få var minicalzone.
I gymnasiet hade vi en tallriksautomat så att ingen utomstående skulle kunna gå in och äta i smyg.
Det ligger ett dagis i huset, kanske var det därför det luktade.
Rubriken till det här inlägget är ett citat ur en Winnerbäck- låt som heter Söndermarken. Det är hans absolut bästa, den är så träffsäker.