Rosendals trädgårdar

Marie och jag åkte till Rosendal i lördags. Det var mitt första besök där. Vi hade med oss Cake Kakansson också. Det är Maries hund som äntligen, vad det verkar som, har fått ett namn. Vi åt soppa. Solen sken. Jag tog ett kort på Marie. En herr-rumpa fick jag med som bonus.

På pendeln

Träffade en bekant från högstadiet igår när jag var på väg hem.
Hon hade bostadsrätt och en dotter. Och vi pratade hela vägen från centralen till Älvsjö.
Om vad vi gör nu, vad andra gör.
Och hon var lik sig på pricken. Lugg och färgat hår. Fast inte lika svart.
Vi pratade om 9:ans jubileumfest för två år sen. Då endast 18 personer kom.
Och hon sa att hon tyckte att 10 år var lite för kort tid för jubileum.
Jag höll med.
Så kort tid och ändå så mycket so hänt...


- Posted using BlogPress from my iPhone

But why?

Jag har börjat tycka att det är svårt att äta frukost. Jag dricker kaffe och juice sen är jag inte sugen på något förrän jag sitter på pendeln till jobbet.

Jag som älskar frukost.

Tölit äre.

På bilden: senaste Charlie Waffles- frukosten hemma hos Marie. Brunsch utan våfflor är som smör utan smörgås.

VÅREN 11

Jag har prydliga, organiserade listor i min Spotify. Kategorierna heter bland annat "Hösten 2010", "Högstadiet/gymnasiet", "Lugnt & försiktigt", "Norrköpings nostalgi "och "det här vill jag träna till" Min senaste lista heter Våren 11 och är ett hopkok av gammalt och nytt som handlar om min vår och sommar. Jag tänkte berätta om några av låtarna i Våren 11.

Först ut var Lykke Li. Det var februari och jobbigt slaskigt och jag promenerade, eller halkade runt snarare, i parken på jakt efter någonting som skulle komma. Här fick jag reda på att kontraktet på odenplan inte skulle förlängas och det blev jobbigt, obekvämt och deppigt.

Sedan kom Veronica Maggio. Och till tonerna av den spröda svalan flyttade Ulle in hos mig. Carro & Tove höll inflyttningsfest och livet blev ljusare.

Ulle och jag försökte oss på det ljuva singellivet med mycket fest och glam under maj månad, det gick sådär.... Men vi höll oss vid gott mod och åkte mycket tunnelbana och stod i köer bara för att upptäcka att uteställena mest innehöll young folks.

Äntligen blev det juni. bostadsångesten blåste bort. Jag fick ett nytt kontrakt, en liten etta i Huddinge och en ny hyresvärd som är omtänksam och snäll. Och det blev varmare och jag började umgås med en fin person och jag upptäckte att Morrisseys texter är svartare än jag trodde Snart är hösten här. Den nya spellistan heter "This is the year- hösten". Än så länge innehåller den "reseten av ditt liv" med Timbuktu" och Den svenska Björnstammen  med "vart jag mig i världen vänder".

Klart slut. Förslag på tillskott till "this is the year- höstens" lista emottages tacksamt.
//Eder Hällen F. K.

Snäll mot mig själv

Min käre bror påminner mig ibland om att vara snäll mot mig själv. Det är något vi båda tenderar att glömma bort. Vi ställer ibland lita för höga krav på oss själva enligt honom. Jag är benägen att hålla med.
Den här veckan har jag dock varit extra snäll mot mig själv. Jag har varit väldigt stel i nacke och skuldror de senaste veckorna pga långvarig, omedveten stress. Därför bokade jag en tid med massören vi har på jobbet.
En hel timma unnade jag mig eftersom vi har personalpris på allt sådant. Det var så härligt. hon masserade rygg, skuldror och nacke. Dessutom tog hon framsida och baksida vad. Det var tur för jag har en satans träningsvärk i vaderna. På eftermiddagen samma dag åt jag lunch med Ulle-Gull. Eller Schnöll- Ölle som jag också kallar henne. Och så köpte jag några presenter till mig själv. Bland annat ett armbandsur till billigt pris. Så himla skönt att ha armbandsur efter tre år av KollaKlockanPåMobilen. Jag tror jag ska byta till svart armband, annars är jag mycket nöjd med kapet.

OLW cheeze Twizters

OLW:s senaste påse i kategorin ostsnacks känns som en fräsch fläkt.

Ostbågen, eller cheezetwiztern- som företaget valt att kalla detta nytillskott i kategorin ostsnacks är en rejäl skruv. Den påminner i storleken om de klassiska majsbågar som är så populära bland småbarns familjer. 

Snacksen är rejäla i storlek och manar till långsamt njutande. Smaken är oerhört mild och för tankarna till en klassisk, mild cheddar. 

Påsen är dock alldeles för stor. Ca 10 twisters mäktar jag med innan snackset känns kletigt och aningen smaklöst i munnen.

Därmed får OLW:s Cheezetwisters en svag trea av fem möjliga.

Jag måste få berätta mer om moster Kajsa

Den 2 augusti skulle min moster ha fyllt 80 år.
Mamma sa att hon hade dåligt samvete att hon inte "åkt öpp te grava" på årsdagen.
Själv tror jag det räcker med att tänka lite extra på personen man saknar...

På blåklint, te och gaffelkakor. Marmeladkulor och marsipan. Kulturhistoria och järnvägsmuséet. Doften av ren bomull, på hennes piano som ständigt var ostämt och gammalt. Vitrinskåpet i vardagsrummet där hon hade sin samling av ägg I sten och porslin.

När man var liten och kom dit på besök. En hel helg med mamma och Kajsa. Eller Kaj-sá som det blir på vår dialekt. Kajsa hade ett lågt bord med hjul på. Och så hade hon en massa bestick och andra saker i barnstorlek, som en visp och ett plättjärn. Jag fick göra plättar på det varje gång jag kom dit. Undrar var det tog vägen..?

Idag kom jag att tänka på min första salstenta på Göteborgs universitet. Svenska A, grammatik. Hur jag uppspelt ringde Kajsa och berättade att jag blivit godkänd. Och hon blev minst lika glad som jag, kanske ännu gladare. Och vi pratade i telefon sedan under en majkväll och vi konstaterade att vi nuförtiden" (jag var 21 då) hade mer att prata om. Nu kunde jag delvis dela hennes intressen för böcker, böcker och böcker. Språket i sig. Jag kunde uppskatta att hon gav mig en litteraturlista med perfekta fotnoter, eller små brev om underliga ämnen, prydligt skrivna på maskin. Eller boken jag fick om de nordiska språken. Trots att jag aldrig läste den...
Tack för alla bra tips moster. Du är så saknad och älskad.

pling!

 Vi lekte affär när vi var små. Linn, Josefin, Chatrine, Anders & jag.. Jag samlade på rena, förbrukade förpackningar och flaskor. Moster Kajsa samlade åt mig, liksom en mamma på gatan. Linn hade en sån hä kassaapparat.. Det plingar till när man vevar på sidan. När jag sprang på den här på Myrorna var jag tvungen att köpa med den hem... Tänk vad 15 kronor kan hjälpa en att komma ihåg. Kan nästan känna doften av sötsliskig potpurri och lukttvålarna i den blå glasskålen också. Linns rum på Geresgatan 11.

Den fick en fin plats på nedersta hyllan bredvid kokböckerna.

Hjältar

Ulle & Anna, ni räddar mig ständigt.
Jag hade inte varit ett skit utan er.

Det går bra nu

Liv
rutin
struktur
plan
framtid

Och jag älskar min nya lägenhet.
Hällen + Huddinge = sant