Prinsbröllopet var väldigt vackert tycker jag. Som kraftigt blödig mamma kunde jag hålla tillbaka tårarna ända tills brudnäbbarna klev in i Storkyrkan. Det vill säga i ungefär 30 sekunder. Vi såg bröllopet hos tant May-Britt och var grymt taggade båda två. Vad Juni tyckte om det hela är oklart men hon blev väldigt fäst vid May-Britts rullator och kröp fram och tillbaka på vardagsrumsgolvet.

Tågresan gick riktigt bra. Juni var glad och pigg och hade ingen lust att sova förrän vi nådde Jönköpings central. Hon slickade på fönstret, slog i bordet och flirtade med andra passagerare. Jag hade på tog för mkt packning, såg ut som en nomad. Vagn med barn, handväska, påse med proviant för tågresan, en svintung resesäng, bärsele och en ryggsäck. Det är svårt att packa lätt. Dessutom måste man vika vika ihop vagnen och det är ju alltid smockat med grejer på tågen. SJ skulle lätt kunna koppla till en hel vagn enbart avsedd för garage.

Glatt var det här. Tog på mig ett halsband som Juni gillar, det kan ge upp till fem minuters lugn.
Väl hos May-Britt blev det ju kramfest, hon var likt sig förutom att hörseln försämrats något. Hon är så duktig och klarar sig själv, 91 år. Den enda servicen hon har är ett larm i fall hon skulle trilla eller dylikt. Men jag önskar att hon kunde få komma till någon form av gruppboende ändå, där hon kan få lagad mat och lite mer sällskap.
Hursomhelst köpte vi pizza, drack Carlsberg (alk fri), snaskade på chips och jordgubbar. Och så slog vi på TV:n vid fyratiden och såg hela spektaklet från Storkyrkan till brudvalsen.

Ebba hade jobbigt snygga kläder och örhängen.

Och Roy analyserade bröllopstårtan, men det vet ni väl redan. Söndagen bjöd på chill, kaffe, lunch och prat innan det var dags att ta tåget hem. Åh vad jag önskar att May-Britt bodde närmre.