Klockan är 21:08...

Och jag ligger i vår säng. Hurra! Jag har de senaste 132 dagarna sagt att "ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt". Brukar det hända? Nej. Men nu ligger jag här med handkrämen i högsta hugg och om jag inte pillar med telefonen för länge ska jag läsa ett kapitel i den fina boken "min mormor hälsar och säger förlåt". Den är riktigt bra, jag ömsom skrattar, ömsom gråter. Och språket och karaktärerna är helt fantastiska.



För första gången idag har Juni suttit själv en längre stund! Grattis säger ni till både henne och de stolta föräldrarna. Det har hänt förut men hon håller nästan alltid i sig med händerna i golvet och trillar lätt åt sidorna. Hon började showen redan på förmiddagen när vi var på babysång. (Hon brukar älska sångstunden men idag ville hon mest ligga och peta på sin granne och förhoppningsvis nyfunna vän Elton). Och fortsatte på vardagsrumsgolvet när vi kom hem.


April månad är snart här. Det får illustreras med denna ludna kyckling. April blir i år annat än vårfloder, påskharar och Jansons frestelse. Det blir en jä••a massa körande. Jag har bokat in tio lektioner på en körskola i Barkarby. Min bästa körlärare någonsin har startat upp en egen skola där i dagarna så det var bara att följa med honom från Solna och dit. Sista veckan i april kommer mamma hur och hjälper till med Juni och den 30 april, på självaste Valborgs namnsdag kör jag upp i Jakobsberg. Har dock ett problem. Jag ser inte mig själv klara det. Jag kan känna känslan av ett "du är godkänd". Jag kan föreställa mig hur jag ringer runt och kvittrar och är glad och omskakad. Och jag kan fantisera om hur min statusuppdatering på Facebook ska se ut. Ja det är lite löjligt. Men Facebook är bekräftelsens Eden och det är faktiskt en sjukt viktig nyhet. Jag tror inte jag kommer klara det. Hur ska jag lösa det? KBT? Nog för idag. Godnatt internet.

Juni 1/2 år!

I måndags fyllde Carter (Jhonny cashs tjej hette June Carter) 6 månader. Hello tiden, varför springer du så himlans fort? Det känns väldigt naturligt nu, att vara förälder, aldrig kunna göra något själv mer än max 15 minuter, mata, byta blöjor, alltid behöva lägga till minst 30 minuter när man ska någonstans.


Men igår när vi satt och åt middag sa jag till Kostas; tänk att vi är en familj nu! Det känns fortfarande sjukt märkligt. Vi är en familj, vi är tre kring matbordet, vi måste köpa tre flygbiljetter om vi ska resa någonstans. Etc etc. Se på bilden ovan bara, en haklapp, senaste numret av Mama och en barnstol. Hallå hur kom allt det där över vår tröskel?

Sjukhelg

I förrgår kväll fick Fjunis magsjuka. Hon har aldrig varit sjuk förut. Kändes jobbigt. Hon kaskadspydde ett par gånger och i går morse fortsatte det. En rejäl pöl i köket, en i vardagsrummet farligt nära vår ko- matta och en i badrummet. Sedan gjorde hon nr två på skötbordet som droppade ned på golvet OCH i tada! - torktumlaren som stod öppen. Sedan lärde jag mig att förutspå kaskaderna och sprang in till tvättställ/dusch/vask. Ian och Tyra skulle ha kommit på besök den här helgen. I detta nu skulle vi ha varit på Kulturhuset eller ute på stan eller kanske på Junibacken. De hade bokat sista minuten så de drog hem till brorsan istället. Om vi har tur hinner vi hänga en stund i morgon, utomhus. Jag ogillat skarpt när sådana här fina helger faller pga sjukdom. Blä!


Ett ljus i magsjukemisären är att få ha en sån här liten mjukis i famnen som somnar mot mitt bröst framför tv:n.

Torsdagsutflykt!

Idag ska vi till Sundbybergs badhus med våra grannar och kompisar- Lotta och Elton. Det ska bli eh... Intressant. Jag är sjukt osugen på att hoppa i en bikini. Provade den igår och det var inga större problem egentligen. Det handlar mer om att kroppen verkar bestå av annan materia än pre- räkan tiden. Överdelen var lite stor, där har jag tappar något hekto, så för att slippa flygande bröst när jag bär runt på Fjunis ska jag ha min sport-topp.


Det är viktigt att ladda med mkt frukost när man ska på utflykt. Idag serverar jag mig bananpannkaka och fil med äpple. När jag tänker på badhus får jag upp bilden av Karlstad badhus i huvudet, där hängde man på baddagar i barndomen med dagis eller skolan eller med familjen någon helg. Galna barn på flytande madrasser, konflikter kring trampolinen och lukten av svettiga smörgåsar i värmerummet. Och möglet i duschen. Är tacksam över att badhuset vi besöker idag är nyrenoverat!

Täby tuesday

Idag har vi varit i Täby på socialisering med Anna och Jonah. Jonah är 14 dagar yngre än Juni. Idag brydde de sig om varandra och stirrade och petade på varann. Juni blev bjuden på en bättre banan- och blåbärspure och vi åt broccoli och gorgonzola- paj med jordnötter i skalet. Det var så gott att jag tog två gånger, plus en smakportion på slutet.

Vi hade äntligen med oss Jonahs födelsedagspresent som jag trixat med så länge, en likadan mobil som Juni har, med luftballongen och moln. Och vi fick med oss en hel påse blöjor, en burk mangopure och två par utväxta mjulisbyxor. Jag gillar våra playdates (mer jag och Anna som har utbyte av varann iofs). Det är så tråkigt att de snart flyttar till Tyskland. Nu är vi på väg till gymmet för att möta upp Kostas som för dagen går under namnet PT-pappa, vi ska träna tillsammans. Tur att jag har en ny turkos tränings-T-shirt, annars hade jag inte pallat.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Köris kör ihop sig

Det rör på sig gott folk. Nedan ett bildbevis på bokad uppkörning! Eller nej, bilden var raderad. Hursomhelst, 27 april skriver jag provet och 28 april kör jag upp. Hur pirrigt som helst. Och skitsvårt. Men det börjar faktiskt bli kul att övningsköra. Vi brukar dra iväg på söndagar, 4 veckor i rad har vi varit ute. Förra gången gick det riktigt bra men i söndag var det kort sagt spänd stämning i bilen och efteråt var vi tysta i en halvtimme. han blir trött på att jag aldrig lär mig rondeller, att jag råkar krypa fram istället för att stanna vid stopp- skyltar etc. Jag förstår honom, jag hade inte pallat med mig. Idag skulle jag ha första lektionen. Väntade i receptionen i 25 minuter innan receptionisten kontaktade min körlärare som precis blivit pappa och därmed avbokat alla sina elever. Synd att ingen hade ringt mig bara. Hade mött upp Kostas och lämnat över Juni, allt hade blivit mindre krångligt om jag fått veta. Då hade vi kunnat gymma istället. Som tröst köpte jag en tränings- t-shirt. Nästa steg är att investera i ett par brallor så jag slipper ta Kostas tights varje gång..