Det blev en dramatisk nyårsafton. Lille Theodor blev sämre av viruset. Jag vet inte hur mycket man bör skriva om sånt här familjärt inför "allas" ögon men det var riktigt, riktigt illa. SÖS byttes till Astrid Lindgrens och hela vår familj och Sandras familj höll alla tummar som gick. Mamma for till Stockholm och jag bestämde mig efter många om, men , velningar och gråtattacker att trots allt åka till Karlstad och vara lite social. Kunde ändå inget göra där jag befann mig.
På nyårsdagens förmiddag ringde min stora, braiga Storebrorsa och berättade att Lillen blivit bättre. Att han visat på ovanligt stark kämparglöd, att han sprattlade och tittade och förmodligen bara skulle bli bättre. Det nya året kunde inte ha börjat bättre. En enorm lättnad spred sig. På tågresan hem till Stockholm firade jag av det ena glädjesamtalet efter det andra med i korrekt nämnd ordning Pappa S, Majsan, Josefin och Ian. Theodor ska få mellannamnent Alexander, efter Alexander den store som enligt legenden visade på onaturliga krafter. Theodor Alexander är världens starkaste Söderkis.
